Att jaga bäver med båge

Skrivet av Gudrun Kile, mån, 2010-01-18 19:10
in
Vattnet ställer många gånger till problem vid jakt på bäver oavsett om du använder studsare, hagelvapen eller jaktbåge.
När du skjuter en bäver som befinner sig i vattnet får det till följd att djuret många gånger sjunker och givetvis saknar man ett blodspår att följa. Men även vid skott mot bäver på land kan problem uppstå när djuret med sina sista krafter kan ta ett skutt ut i vattnet och försvinna. Fördelen med jaktbåge i detta fall är den kraftiga lina som finns kopplad mellan pilen och bågen.
 
Jaktbågen har blivit ett populärt vapen vid bäverjakt i Finland. Många jägare har skaffat sig utrustning bestående av en kraftig "bäverrulle" och båge enbart för bäverjaktens skull och de fördelar dessa ger gentemot krutvapen. Vitalområdet på en bäver är inte mycket större än en vuxen mans knytnäve. Avståndet från nosen till örat är ungefär lika långt som avståndet från örat till centrum av lungorna. På grund av bäverns "träiga" diet upptar tarmsystemet större delen av dess kropp och det trånga "maskinrummet" är beläget nästan i dess armhåla.
 
När bävern flyter i vattnet är endast rygglinjen och huvudet synligt. Man blir då tvungen att försöka ta en riktpunkt i vattnet som många gånger hamnar under bävern. Ytterligare en försvårande faktor är att bäverns träffområde är överraskande platt i sin utformning. Det bästa är om man kan ta ett skott mot bävern då den befinner sig på land. Träffområdet är då lättare att se och det underlättar för skytten att hitta en riktpunkt.
 
En bågjägare som skjuter på kort håll och i bra vinkel har inga större problem även om bävern befinner sig i vattnet. Precis som vid all bågjakt är det viktigt att poängtera viktigheten av de sista sekunderna innan avlossad pil. Man måste hitta en exakt riktpunkt och inte nöja sig med att sikta på ett obestämt område i djurets kropp.
 
Bäverns benstomme och muskulatur är av det kraftigare slaget, mycket tack vare dess arbete som skogsavverkare. I rapporterade fall har alla träffar i ben, förutom revben, gjort att pilen fastnat i djuret trots att man använt compoundbågar på mer än 60 pound. Spetsen har dock penetrerat rätt igenom djuret. Med samma energi får man med lätthet totala genomskott på vitsvanshjortar.
 
Pilens rörelseenergi reduceras överraskande mycket av linan som är kopplad till den. En blöt lina tar ännu mer kraft från pilen. Därför är det av yttersta vikt att hålla sig till korta skjuthåll vid bäverjakt. Merparten av avlossade pilar har skett på avstånd under tio meter. Med en träff genom båda lungorna, dör bävern snabbt och tack vare linan är det inte speciellt svårt att bärga en sjunken bäver. Rekommendationen är att alltid försöka få en lungträff med pilen istället för att försöka träffa huvudet på en bäver.
 
Bågen  
Jaktförordningen i Finland kräver att en lina ska vara kopplad till pilen vid bäverjakt. Jaktspetsen ska vara minst 22 mm bred.
Bågen ska ha minst 180N dragvikt (cirka 40,5 pound). Bävern är ett stort och "segt" djur och en lina som är kopplad till pilen tar mer kraft än många tror. Därför är det ingen överdrift att använda bågar vars dragvikt överstiger 60 pound.
 
Spetsen  
Använd hellre spetsar med fasta blad än mekaniska (som öppnar sig vid träff). En spets med fasta blad förhindrar att pilen lossnar från kroppen då du ska bärga den genom vattenvegetation eller andra hinder. När man jagar vilt i vatten är hullingar på pilen att föredra. Hullingarna förhindrar att pilen glider ur sårkanalen på djuret när du ska dra den ur vattnet om inte pilen lyckats penetrera helt. En pil med hullingar ska endast användas vid jakt på vattenlevande vilt. Bågjaktens etiska regler förbjuder användandet av hullingar vid annan jakt.
 
Rullen  
En speciellt utformad rulle för tyngre vattenlevande djur är en absolut nödvändighet. En avlossad pil drar iväg linan snabbt och med stor kraft. Gamla fiskerullar eller andra hemtillverkade prylar kan i slutändan visa sig vara farligare för skytten än det tilltänkta bytet. En AMS Retriever-rulle är förmodligen en av de bästa på marknaden idag. Välj även en speciallina gjord för just bågjakt. Då får du en hållbar lina som står emot nötning och det mekaniska ryck som uppstår när du skjuter.
 
Fastsättningen av linan  
Det vanligaste sättet är att man har en grundlina på själva pilen. Den går från spets till nock. Den tillverkar man genom att ta en bit lina som är 2,5 gånger pilens längd. Linan viks dubbel och sedan fäster man den i spetsen och låter den löpa dubbel till nocken där den också fästs. De båda lösa ändarna fästs framme i spetsen. Vissa spetsmodeller har förborrade hål där man kan trä igenom de lösa ändarna och på så sätt få fast dem. Ett annat knep är att man fäster dem mellan spetsen och gänginsatsen.

 
Man har nu en lina som löper utefter pilskaftet. I denna lina fäster man sedan huvudlinan som går till själva rullen. Detta görs lämpligast med en pålstek som tillåter att huvudlinan löper fritt efter linan som är fäst utefter pilskaftet. Skulle pilen gå av vid en träff så sitter linan trots det fast i själva spetsen.
 
 
Ibland rekommenderar aktiva bågjägare att man med en liten borr gör hål rätt igenom pilskaft och gänginsats och på så sätt fäster den lina som ska löpa parallellt med pilskaftet. Men en varning är på sin plats för kolfiberskaft. Dessa kan "explodera" vid en avfyring på grund av den försvagning som ett borrat hål utgör. Risken är att skytten skadar sig själv genom att pilen far rätt in i handen.
 
Därför rekommenderas denna borrning endast för erfarna "pilsnickare" och även de får sedan skjutas på egen risk. Alla hål i pilen ska tätas för att förhindra att vatten tränger in i pilskaftet. Detta görs lämpligen med epoxylim eller krympslang. Var dock försiktiga, om ni använder kolfiberskaft, när ni ska värma krympslangen. Kolfiber tål inte mycket värme. Med Retrieverrullen följer ofta en plastdetalj som är tänkt att användas till tjockare och tyngre glasfiberpilar. Den är tänkt att fungera som en glidsläde där man fäster linan i. Vid avfyring glider den sedan utefter pilskaftet och slår emot ett stopp i bakändan av pilen. Använder du denna så behöver du inte någon lina som löper parallellt med pilskaften som i exemplet ovan. En varning från tillverkaren har bifogats vid användandet av denna plastsläde. Om pilen har en högre hastighet än 145 fot per sekund så är risken stor att plastsläden splittras när den träffar stoppet i bakändan av pilen. De snabbaste bågarna idag har utgångshastigheter på runt 360 fot per sekund, men dock inte med tunga glasfiberpilar.
 
Korta skjutavstånd  
På våren är bävrarna aktiva redan tidigt på kvällen och man gör bäst i att söka sig till jaktmarkerna i god tid redan på eftermiddagen. En viss aktivitet förekommer även i gryningen, men det tilltagande dagsljuset får bävrarna att söka skydd. Under tidig höst väljer många jägare att observera sina bävervatten. Då får man en god uppfattning om bäverstammen, dess aktivitet och kan till och med senare känna igen vissa individer. Blåsiga och regniga dagar är sämre ur jaktsynpunkt. Bävern håller sig gärna i skydd och undviker att exponera sig lika mycket. Förmodligen känner de sig säkrare när de under lugna kvällar har bättre koll på lukter och ljud.
 
Bäveraktiviteten avslöjas tydligt genom vitlysande, färska gnag och de högar av spån som efterlämnas. Bävern besöker frekvent ett flertal platser under en kväll och har man väl hittat ett färskt ställe så är inte valet av plats svårt. Man ska välja sitt pass efter vindriktning och där lämplig bakgrund kan dölja din siluett och rörelser. Det går även att locka till sig bäver genom att lägga en färsk asp på stranden och låta toppen vila i vattnet. Bävern har ett utomordentligt luktsinne och den hör bra. Synen är dess svagaste sinne och den har svårt att urskilja en stillastående jägare. Däremot uppfattar den rörelser hyfsat bra.
 
Ett väl valt pass ska garantera korta skjutavstånd. Det går också att smygjaga bävern genom att följa dess dykningar och vattendrag där den gärna simmar under sina förflyttningar. Trots att skjutavståndet många gånger är kort måste man öva noga med sin utrustning.
 
Juha Kylmä
Översättning: Jouko Säärelä